Jag tycker inte att diskussionen om enskilda förtroendevaldas agerande inom Liberalerna borde ha förts genom media. Vi borde föra de här samtalen med varandra. Inte mot varandra offentligt.
Efter många år i ledande roller inom Liberalerna (ungdomsförbundsordförande, kanslichef riksdagskansliet, stabschef hos tidigare integrationsministern Sabuni m.m.) har jag ofta brottats med och på nära håll betraktat det svåra
arbetet med att formulera politik, jämka ihop uppfattningar även när man står väldigt långt ifrån varandra. Det kräver både ledarskap men också individuellt ansvar från alla inblandade. Politik är ett lagarbete – om man verkligen vill nå resultat. Att förändra samhället på riktigt är inte en enmansshow.
Men det behövs också starka och kommunikativa personer i partierna, som ibland tar ut svängarna, ifrågasätter, tänker nytt. Det är en svår balansgång. Vi behöver politiker som kan båda delarna.
Jag konstaterar att den politiska kulturen idag är allt mer ”egofokuserad” och att ta ansvar för gruppen och vara en samarbetspolitiker är varken det som rankas högst i de interna belöningssystemen inom partierna eller samlar mest personkryss. Det tål att tänkta på hos var och en av oss och vilken del vi har i det gemensamma resultatet. Och för vilken bild vi ger till omvärlden om vad politik är och hur demokrati fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar