Flera domar som handlat om sexualbrott har rivit upp känslor. Debatten går varm. Och det med all rätt. Vilken lagstiftning har vi egentligen? Och vad är det för attityder som vägleder domstolarnas tolkning? I ljustet av det har förslaget om en sk. samtyckeslag förts fram. Läs gärna tidigare inlägg i sakfrågan här.
Det finns paralleller mellan debatten om förbud mot barnaga och dagens debatt om kravet att införa en samtyckesbestämmelse i sexualbrottslagstiftningen. Framförallt finns det en gemensam nämnare i och med att det handlar om att slå fast individers rätt till och makt över sin egen kropp.
Det har gått 35 år sedan den folkpartistiska minoritetsregeringen, den 16 november 1978, presenterade ett förslag om förbud mot barnaga, på riksdagens bord. En av de viktigaste reformerna för att stärka barns rättigheter. Läs hela lagförslaget här. I ett historiskt perspektiv är det bara under denna korta tid som barn juridiskt sett varit skyddade från aga. Tidigare har tvärtom föräldrars och i synnerhet fäders rätt att utöva våld inom familjen varit uppbackad av lagstiftningen. Historik finns här.
Att stärka barns och kvinnors rättigheter får inte hindras av en konservatism bland vissa jurister. På 1970-talet blev det tydligt att det fanns sådana krafter och jag tycker mig se liknande tendenser idag. "Det vore olyckligt för de rättsvårdande myndigheterna om den föreslagna lagstiftningen skulle leda till en alltför utökad frekvens av anmälningar som inte leder till fullbordad lagföring", skrev riksåklagaren när förslaget om förbud mot aga var ut på remiss på 70-talet. (Läs mer i klippen nedan om hur RÅ såg på barnaga!).
Dock var de flesta andra myndigheter och organisationer positiva till förslaget och jag är väldigt stolt över att den liberala minoritetsregeringen lade fram förslaget på riksdagens bord och att riksdagen biföll.
Ännu mer stolt skulle jag idag vara om Folkpartiets landsmöte om några veckor fattade beslut om att vi ska genomföra en övergripande reform av sexualbrottslagstiftningen. Vi behöver lag med tydliga förarbeten som lyser likt ledstjärnor för de domare och åklagare som lever i en mörk, förlegad och förvanskad föreställningsvärld om kvinnors sexualitet.
Liberaler har varit pådrivande för att stärka lagstiftningen mot våld mot kvinnor, liksom jämställdhetspolitiken. Socialdemokrater har varit förvånansvärt passiva, konservativa ointresserade. Folkpartiet måste fortsätta förändra och utveckla samhället. Liberalismen är ju i grunden en frihetsrörelse, eller hur?
Här kan du läsa vad RÅ skrev:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar