söndag 29 september 2013

Sista chansen att rösta i provvalet






Idag är det sista dagen att rösta i Folkpartiets provval inför nästa års riksdagsval. Hoppas på att få ditt förtroende att bli en av många liberala kandidater som tillsammans vinner valet.

Vad skulle jag rösta på om Fp inte fanns? Vet inte. Jag skulle nog starta ett nytt parti. Ett parti som förenar synen på generell välfärd och social omsorg med synen på företag och drivkrafter för ekonomisk utveckling. Men som tur är finns redan det partiet. Jag håller inte med partiet i alla detaljer, även om jag varit med och skrivit förslaget till nytt partiprogram. Men jag är stolt över ett parti som drivs av att förändras och utvecklas. Och Folkpartiet och alla andra partier för den delen, är beroende av  politiker som tänker själva!

Folkpartiet behövs för att fortsätta utveckla skolan och förskolan. Liberala idéer behövs för ekonomin, företagen och välfärden. För mig är miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågorna otroligt viktiga och jag hoppas kunna få arbeta mer med dessa i framtiden.

Jag blev feminist lång innan jag blev folkpartist. Våld mot kvinnor är ett av de största hoten mot jämställdheten. Globalt görs det smärtsamt lite för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter.
Om jag blev en av de 349 i Sveriges riksdag skulle jag först av allt (dag 1) ta initiativ till en ny politik för att bekämpa våld mot kvinnor, i Sverige och globalt.

Att driva eget företag är en ny utmaning varje dag. Politiken behöver fler med den erfarenheten. I mina tidigare arbeten inom riksdag och regering har jag fått en djup inblick i hur politiken fungerar och vad som krävs för att inte bara få något sagt - utan också gjort. Jag kandiderar inte för att sitta i riksdagen, jag kämpar för att få verka, kämpa och arbeta hårt varje dag i fyra år för att göra samhället bättre.

lördag 28 september 2013

Ett litet land som kan spela stor roll



I måndags var det mottagning i stadshuset med anledning 
av att FN:s klimatpanel möttes i Stockholm. 
Här talar dess ordförande, Dr. Pachauri. 

FN:s klimatpanel har i veckan haft möte i Stockholm. Slutsatsen är att det har blivit varmare och att vi kan vara än mer säkra på att mänsklighetens utsläpp av växthusgaser har ett samband med temperaturhöjningen. http://www.ipcc.ch

Mot bakgrund av den breda enighet som finns bland världens ledande forskare kring detta är det märkligt att läsa om klimatskeptiker som inte "tror" på teorierna om klimatförändringarna och dess orsaker. Vetenskap och tro är helt olika saker. Visst kan man diskutera utifrån vetenskapliga argument och dra olika slutsatser, men tro är något helt annat.

Sverige är ett litet land - men med hög kunskaps- och utbildningsnivå. Även om vi står för en liten del av världens utsläpp kan vi spela en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna.

Vi kan bland annat driva på mot alla de missriktade subventioner som skadar klimatet. I hela världens stöds verksamheter som har negativ inverkan på klimat och miljö.Trots de fossila bränslenas klimatpåverkan är det många länder som ger stöd åt produktion och konsumtion av kol och olja. I en studie från OECD som avser 24 i-länder framgår att år 2010 subventionerades fossila bränslen med nära 3 000 miljarder kronor. De största stöden gavs i de oljeproducerande länderna, men även i Sverige subventioneras fossila bränslen -  enligt OECD:s sätt att mäta. Studien pekar också på att effekterna av avskaffade subventioner skulle bli globalt sett ca sex procent minskade utsläpp av växthusgaser. Resurserna borde istället användas för att finansiera forskning och utveckling på miljö- och energiområdet. Sverige ska därför fasa ut de inhemska subventionerna och fortsätta driva på för att globalt och inom EU slopa subventioner av produktion och konsumtion av fossila bränslen. Dessutom bör det svenska stödet till torvbrytning upphöra. Till detta ska man förstås lägga den stora frågan om skiffergas som växer i den globala energidebatten. 

Dagens nyheter sammanfattar läget bra idag tycker jag. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/temperaturen-hojs/

tisdag 24 september 2013

Vi måste få ta vårt ansvar för luften i Stockholm


Varför lägger regeringen käppar i hjulen för en bra politik för en friskare luft i Stockholm? Den frågan är det dags att ställa eftersom Stockholms arbete med förbättrad luftkvalitet har kört fast.
Att Stockholm och en rad andra städer inte lever upp till de normer för luftkvaliteten som bottnar i gemensam EU-lagstiftning är ingen nyhet. Det handlar om de små, men ohälsosamma partiklarna. Forskningen går framåt och idag vet vi mer om hur de ökar risken för hjärtkärlsjukdomar och hur de skadar andningsorganen på barn. En del av partiklarna kommer hit med vindar och luftströmmar från andra länder. Men den största delen orsakar vi själva. Dubbdäcken är den främsta orsaken.
I Stockholm har vi gjort det mesta som går att göra åt problemet. Experiment med städning, spolning och fartgränser har avlöst varandra. Forskare har analyserat. Politiker har diskuterat. Men det var först när staden förbjöd dubbdäck på Hornsgatan som det gav resultat. Erfarenheterna från Hornsgatan visar tydligt på sambandet mellan minskad dubbdäcksanvändning och bättre luftkvalitet. Men genom förbud på vissa gator riskerar man samtidigt att problemen flyttar till andra områden. En generell politik för en samlad minskad dubbdäcksanvändning är därför att föredra. Det är bara genom att få ner dubbdäcksanvändningen generellt som vi får en långsiktigt bättre luftkvalitet i hela staden och minskar spridningen av partiklar till luften både nära och fjärran. Den bästa strategin, som det nu går att få politisk enighet kring, är då att införa dubbdäcksavgifter, även om förbud på fler gator också kan komma att behövas.
Avgiftsmodellen har vunnit gehör inom Alliansen i Stockholm. Men nu ligger frågan hos regeringen. Kommuner har idag inte rättsliga möjligheter att fatta ett sådant beslut. Regeringen kan, om den vill, ge kommuner det. Jag hade hoppats på ett besked i regeringens budgetproposition. Men det kom inte.   
Sverige riskerar nu att bötfällas av EU-domstolen och tvingas betala saftiga böter för att luftkvaliteten inte håller måttet. Vi går emot en ny vinter med dålig luft helt i onödan. Var proppen i regeringskansliet sitter kan jag bara spekulera i.  Vi vill ta vårt miljöansvar. Det är hög tid att regeringen ger oss den möjligheten. 

söndag 22 september 2013

Vi kan inte sitta tysta i båten!

Härlig nyhet att RFSL har beslutat att hålla sin nationella kongress i Norrtälje (min andra hemkommun) den 2 - 4 maj 2014. En nyhet som verkligen gör mig riktigt glad. Det blir ett tillfälle att öka kunskapen om tolerans mellan människor och få fokus på dessa viktiga frågor. Jag hoppas att Norrtälje kommun nu ser till att bli en riktig "regnbågskommun" och hakar på detta.

I Roslagen har man alltid blickat öster ut och berättelsen säger att det var roddare från Roslagen som grundande Ryssland. Under åren har kommunen haft flitiga vänortsutbyten med Ryssland och staden Pskov. Passa nu på att använda regnbågsåret som tema för vänortsutbytet och kräv att toleransfrågor finns med i kommande vänortsavtal. När hatets vindar blåser på andra sidan Östersjön kan vi inte bara sitta tysta i båten. Att ställa krav är att bry sig!





https://www.facebook.com/SkaViBildaRfslNorrtalje

fredag 20 september 2013

Women, work and the will to lead





Jag älskar verkligen hösten. Och vem kan vara emot en höst som den här? Luften är klarare, himlen är högre och havet blåare just nu i september. Roslagen är som allra bäst på hösten när Östersjön är uppvärmd och vindarna är ljumma. Så jag tänker njuta extra mycket av helgen som väntar. Om du fortfarande inte har bestämt dig för vem du ska rösta på i provvalet, hoppas jag att du läser här om mig på bloggen. Slå en signal om du har några frågor. Mina kontaktuppgifter finns till höger.

Förra helgen var det kandidatmöte och Stockholms-konferens. Vilken stämning och energi! Men nu viktigt att både koppla av och koppla ner. Särskilt under en period med många kvällsmöten med Folkpartiet, föräldramöten och nya projekt med spännande uppdragsgivare. För de äldsta döttrarna som går i skolan har den första månaden på höstterminen varit en rivstart. Därför extra viktigt att bara få vara. Inte alltid behöva prestera och leverera. Umgås. Förutom massor av trädgårdspyssel, vedhuggning och förhoppningsvis en utflykt till skärgården ska jag läsa en bok jag länge haft på min lista "Women, work and the will to lead, av Facebook-chefen Sheryl Sandberg. Ser fram emot det, för att arbeta och leda är ju - med rätt balans i livet - något av det roligaste som finns. 

Önskar alla en skön helg.



torsdag 19 september 2013

Idag debatterar jag i NU



Idag skriver jag tillsammans med Cecilia Elving som är ordförande för Liberala Kvinnor i Stockholm en debattartikel, eller snarare en reflektion, efter att ha deltagit på Stockholms konferensen i helgen. Vi efterlyser mer visioner och en politik som hänger ihop.

onsdag 18 september 2013

Jag har fått nog! Ett nej är ett nej!



Jag har fått nog. Faktiskt för ganska länge sen. Det är outhärdligt att läsa hur vissa domstolar resonerar kring kvinnor och sexuella övergrepp. Att flera killar efter att ha utnyttjat en 16-årig tjej sexuellt kör upp en tom vinflaska i underlivet på henne så hon skadas är det inte våldtäkt, kan en domstol komma fram till. Om den utsatta förlamas av rädsla och inte gör tillräckligt motstånd så har det ju inte skett något våld eller hot om våld. Eller så kan ju tjejen vara blyg uttrycker domstolen. Och killarna går fria. Domen ändrades i det här fallet av Hovrätten, men i grunden är det givetvis lagstiftningen som är problemet. 

Under många år har frågan om ett krav på så kallat samtycke i sexualbrottslagstiftningen diskuterats. Det har utretts och analyserats. Så sent som 2010 presenterades ett utredningsförslag som regeringen dock inte valde att gå vidare med. Jag har läst utredningarna, följt debatten och blivit än mer övertygad: Vi måste tänka om och tänka nytt!

Idag krävs ett visst mått av våld, hot eller tvång för att en handling ska räknas som sexualbrott. Med en samtyckesbestämmelse vänder man på perspektiven. Enkelt uttryckt innebär det att det är ok att ha sex med någon så länge man har varandras samtycke. Det handlar om den enkla principen om att ett nej ska vara ett nej, även juridiskt. Eller ännu tydligare det krävs ett ja! En tjej ska inte behöva bli slagen, hotad eller möjligen vara redlöst packad för att anses vara utsatt för ett brott och en kränkning av sin kropp. Punkt! 


Visserligen ändrades lagen i somras så att fler situationer ses som våldtäkt men det görs ändå en bedömning om hur rädd eller hur utsatt offret är. Med en ny form av lagstiftning tror jag inte att fler blir dömda. I praktiken kommer det att fortsätta vara svåra bevisfrågor vid sexualbrott. Men med en skillnad. Domstolarna skulle med en sådan lagstiftning behöva rikta sig till den misstänkte och faktiskt på allvar reda ut vad han gjort för att ta reda på om hon, ville, eller inte. Fokus skulle, tvärtemot vad många påstår, riktas mer mot förövarna, tror jag. Och det gäller förstås oavsett vilket kön offer och förövare har. 

För mig är detta inte längre en fråga om juridik, utan politik. Det är dags att vi år 2013 bestämmer oss för att ha en syn på sexualbrott som harmoniserar med den allmänna uppfattningen att ett nej är ett nej. Det vill jag att mina döttrar ska veta när dom ger sig ut i vuxenvärldens äventyr! På samma sätt som alla vet att det är förbjudet att aga barn. Signaleffekten ska inte underskattas.

Att ställa krav är att bry sig. Vi måste ställa krav på en straffrätt som vilar på jämställdhet och är fri från resterna av medeltida föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet. 

Stort tack till Benny Lindholm och Cecilia Elving från Liberala Studenter och Liberala Kvinnor som ordnade ett bra seminarium i kväll om just detta. 







måndag 16 september 2013

Valtemperaturen stiger!


Det är ett år kvar till valet. Men valtemperaturen har redan börjat stiga. I kväll möte med många riksdagskandidater i Söderort. Det är helt fantastiskt roligt att så många kompetenta kandidater kämpar för en plats på riksdagslistan. Här en bild av mig när jag berättar om vad jag vill göra om jag blir vald till riksdagen. Eller som jag brukar säga, jag vill inte "sitta" i riksdagen. Jag vill verka och arbeta i riksdagen.

lördag 14 september 2013

Därför ställer jag upp i provvalet till riksdagen!



Klicka på rutan - så blir texten större! 



Dags för en hållbarhetsminister?

Miljöfrågor är komplexa. Det är därför de är så intressanta. Samtidigt gör det miljöpolitiken så svar. Ju mer jag arbetar med miljöfrågor slår det mig att det är en viktig pusselbit som saknas. Det saknas ett politiskt ledarskap som ser på samhället ur ett hållbarhetsperspektiv. 

Några konkreta exempel. När det gäller kemikalier och mediciner bedöms produkterna i första hand ur ett hälsoperspektiv, inte ur ett miljöperspektiv. Därför finns det ämnen på marknaden som när de kommer ut i naturen genom avfall och avlopp skadar miljön. Även om de inte är skadliga för den enskilda människan när de används, så blir det på lång sikt skadliga för mänskligheten när vi äter fisken som simmat i det förorenade vattnet.

I andra fall handlar det om att kommunala förvaltningar och statliga myndigheter och regeringens departement inte samarbetar tillräckligt. Men för att hitta hållbara lösningar för t.ex. infrastruktur och transporter behövs ju ett helhetsgrepp. I andra fall handlar det om att politiken på olika nivåer inte talar samma språk. Det gäller t.ex. kollektivtrafiken som styrs regionalt medan mycket av samhällsplaneringen styrs lokalt.

Allra tydligast blir det idag där regeringen har ett Landsbygdsdepartement och ett Miljödepartement, som ofta hamnar i kollisionskurs med varandra. Om jag hade fått bestämma hade vi haft ett hållbarhetsdepartement som haft ett samlat ansvar för miljö- och klimatfrågor.

Tid för en ny upplysningstid! Flickor ska inte behöva välja mellan skolbänken och diskbänken!



Min dotter Amelie läste sina läxor i ljuset av ett stearinljus när vi reste omkring i Afrika för ett par år sedan. Det är lätt att vara nostalgisk. Men vi löser inte världens klimat- och miljöproblem genom att titta i backspegeln. Världen behöver en ny upplysningstid. Fler behöver elektricitet och fler behöver gå i skolan. 


Jag tänker ofta på hur klimat- och miljödebatten präglas av nostalgi och att det var bättre förr. Miljöförstöringen tog förstås fart i och med industrialiseringen. Det är sant. Men tänk hur människans livsvillkor samtidigt har förbättrats bara under de senaste 100 åren. Hur hade världen sett ut utan elektricitet? Utmaningen ligger nu i att använda kunskap och teknik till hållbara lösningar. 


Energifrågan är en knäckfråga. Vi är helt beroende av energi samtidigt som mycket av världens energi produceras på ett sätt som skadar klimatet och även den biologiska mångfalden när träd huggs ner för att bli bränsle.

Sverige har varit lyckligt lottade. Tillgången till relativt billig elektricitet från vattenkraften är och har varit avgörande för Sveriges utveckling till välfärdsnation. Och idag är det vatten, kärnkraft och en del vind som ger oss kraft. Men tänk att fortfarande saknar 1,6 miljarder människor i världens fattigare länder tillgång till elektricitet. Och det försvårar en hållbar utveckling. Elektricitet befriar - i synnerhet kvinnor - från tunga, tidskrävande och ohälsosamma hushållssysslor och gör att även flickor kan utbilda sig och förvärvsarbeta. Tack vare elektricitet kan flickor välja skolbänken istället för diskbänken. Och idag vet vi att få saker är så viktiga för utveckling som barns och i synnerhet flickors utbildning. Det främjar både demokrati och ekonomisk utveckling. Människor får ökad frihet och makt över sitt liv genom att kunna läsa och utbilda sig. När FN:s milleniemål nu skrivs om borde tillgången till klimat- och miljömässigt hållbar energi vara en indikator. 

Visionen måste vara att alla människor ska ha tillgång till el, producerat på ett sätt som varken hotar klimat eller värdefull natur. Det skulle innebära ett stort lyft för den globala utvecklingen. År 2013 borde inte en enda kvinna i världen behöva föda barn i mörker. Världen behöver helt enkelt en ny upplysningstid. För utveckling, utbildning och hållbar tillväxt. Särskilt för flickor och kvinnor.

Men fortfarande är fossila bränslen grunden för världens energiproduktion. Även om oljan är en ändlig resurs som kommer att bli svårare och dyrare att utvinna, är tillgången till kol så stor att drivkraften att övergå till andra bränslen är alldeles för liten. Risken är stor att fossila bränslen är lösningen när fler behöver energi. Detta är miljöpolitikens verkliga utmaningar. Därför behövs internationella avtal, ekonomiska styrmedel och ny teknik, inte minst när det gäller förnybar energi. Världens enorma stöd till produktion och konsumtion av fossila bränslen måste bort. 

Detta hör till de viktigaste punkterna i en grön, global, liberal agenda! 



(I en studie från OECD som avser 24 i-länder framgår att år 2010 subventionerades fossila bränslen med nära 3 000 miljarder kronor.) 

fredag 13 september 2013

Nobelpris till kvinnojoursrörelsen

Om det hade funnits ett Nobelpris i humanism så borde det ha gått till Kvinnojoursrörelsen. Utan kvinnojourerna hade mäns våld mot kvinnor aldrig varit en politisk fråga. Utan kvinnorjourerna hade tusentals våldsutsatta aldrig någonsin fått hjälp, skydd och stöd. Att regeringen föreslår att stödet till kvinnojourerna ökar är givetvis mycket bra. Det behövs. Varje krona kommer till nytta. Men jag har samtidigt svårt att jubla. Så länge mäns våld mot kvinnor fortsätter år ut och år in måste vi erkänna att vi fortfarande har problemet framför oss.

När jag mellan åren 2006 - 2010 arbetade som stabschef åt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni satsade regeringen över en miljard kronor i kampen mot detta våld. Jag var med och samordnade arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan som innehöll över 50 olika insatser. Några exempel: över 10 000 poliser utbildades. Kvinnofridslinjen.se startades. Akutmottagningar fick tillgång till särskilda "kit" för att säkra bevis för patienter utsatta för sexualbrott, i syfte att få flera förövare dömda och även ökade insatser för vård av dömda ingick i paketet. Tack vare en modig minister lyftes också hedersvåld och förtryck liksom våld i samkönade relationer in i arbetet. Idag är det inte kontroversiellt, men det var det då. Alla dessa åtgärder var otroligt angelägna och det kändes meningsfullt och viktigt att arbeta med detta. Men jag funderar ändå varje dag över den riktigt stora utmaningen: vad gör vi för att det könsrelaterade våldet ska upphöra? Hur ska vi undvika att våldet överförs från generation till generation? Tänk om jag inte hade behövt förbereda mina döttrar på att våld mot kvinnor är något som de måste veta om och skydda sig emot. Jag frågar mig hur föräldrar och vuxna till både tjejer och killar skulle kunna bidra till att bryta mönster? 

I grunden har mäns våld och förtryck mot kvinnor sin grund i synen på makt. Med den logiken skulle våldet minska i takt med att jämställdheten ökar. Visserligen är jämställdhet en förutsättning för att få bort våldet. Men det räcker inte. Att fortsätta kampen mot det könsrelaterade våldet är en fråga om varje människas frihet och integritet. Polis och socialtjänst måste ta sig an våldet med större kunskap och högre prioritet. Domare ska inte längre kunna vägra att utbilda sig om sexualbrott med hänvisning till objektivitet. Lagstiftning behöver förnyas. I förslaget till nytt partiprogram skrev vi att "Sexualbrottslagstiftningen måste utgå från brottsoffrets rätt till sexuell integritet." och med det menar jag att vi öppnar dörren för att införa en sk samtyckeslagstiftning när det gäller våldtäktsbrottet. Till sist måste vi ändra fokus och rikta strålkastarljuset mot förövarna. Behandlingsprogam är ofta dyra och socialtjänstens insatser kostar pengar, men jag är övertygad om att professionellt arbete som stoppar våld gör nytta. Varje misshandel som kan förhindras innebär mindre lidande men kan inte mätas i pengar. Varje unge som slipper uppleva att mamma får stryk är en framgång. Men då måste vi våga satsa resurser på detta. 


Målet måste vara att stoppa det våld som varje år berövar ett 20-tal kvinnor livet. Vi måste se resultat.


onsdag 11 september 2013

Roslagen värmer alltid i hjärtat!


I kväll var jag bjuden till Fp i Norrtälje för att presentera mig som riksdagskandidat. Varm i hjärtat! Så roligt att träffa alla goda vänner från Roslagen och extra kul att nya medlemmar kom just i kväll. Även kandidaterna Fredrik Malm och Anders Fransson fick presentera sig. Ser fram emot kommande kampanjer!

söndag 8 september 2013

Syrien handlar inte bara om Syrien




Septembersolen lyser och min trädgård är som edens lustgård. Söta äpplen dignar från träden. Men nyhetsrapporteringen från krigets Syrien - just nu helvetet på jorden - skär rakt in i idyllen.

Att gasa ihjäl sin egen befolkning överträffar de mesta i brutalitet och ondska. Och det strider naturligtvis mot internationell rätt. Att det inte går att lösa konflikten med militära medel inser man enkelt i den komplexa situation som råder i Syrien. Men Fredrik Reinfeldts besked till Barack Obama att Sverige inväntar besked och beslut från FN:s säker hetsråd skaver. I praktiken innebär statsministerns besked att brott mot internationell rätt inte får några konsekvenser. Att en regim kan mörda och göra precis vad som helst mot sin befolkning. För så länge ett enda land i FN:s säkerhetsråd håller emot kommer omvärlden inte att agera. Allt enligt regelboken.

Historien upprepar sig. Särskilt tänker jag tillbaka på 1990-talets Balkan och FN:s katastrofala insatser. Utan USA:s insats tack vare bland annat  Bill Clintons stora engagemang hade krypskyttarna och granatkastarna fortsatt terrorn mot civilbefolkningen i Sarajevo mycket längre än vad de gjorde. När jag var LUF-ordförande besökte jag det belägra Sarajevo flera gånger. Det gjorde avtryck för resten av livet. Massakern i Screbrenica hade aldrig behövt ske om omvärlden fört en annan politik redan från början.

Men Syrien handlar inte bara om Syrien. Massmord, massvåldtäkter och den typen av helt fruktansvärda övergrepp mot mänskligheten påverkar även oss, eftersom de leder till uppgivenhet.
Det är lätt att tänka att våra egna problem inte är något att klaga över. Och så slutar vi att bry oss, att engagera oss för sådant som är smått och oviktigt, i relation till mänskliga tragedier och katastrofer. Och stora långsiktiga frågor som klimat- och miljöproblem får stå tillbaka. 

Nu när jag sitter under mitt äppelträd och skriver och hör glada skratt från barnen som leker i solen bestämmer jag mig för att konflikten i Syrien inte ska få stjäla tid från allt annat som är viktigt. Det bästa vi kan göra är att fortsätta utveckla samhället i stort och smått. I relation till det som sker i Syrien är kampen mot kemikalier i leksaker helt oviktigt, för att inte säga apart. Men om vi slutade att engagera oss för sådana frågor som är normalt att bry sig om, så skulle vi kapitulera inför ondskan. Det får vi inte göra. Det får bli mitt sätt att protestera. Mitt medlemskap i Röda Korset är ett annat sätt att åtminstone stödja det humanitära arbetet som sker på plats. Även om ingenting är tillräckligt just nu. 

fredag 6 september 2013

Att ställa krav är att bry sig!





Ikväll rapporterade Rapport Se inslaget här om bonden i Roslagen som kräver att barnen ska få äta svensk mat i skolan. Det riktar verkligen ljuset mot en intressant fråga. Ska kommuner och landsting ställa krav att de livsmedels som köps in har producerats enligt svensk lagstiftning? Jag följer det med extra stort intresse eftersom det handlar om min gamla låg- och mellanstadieskola, Drottningdals skola i hjärtat av Roslagen. 

Om man drar resonemanget till sin spets så skulle vi inte kunna handla med omvärlden. Det vore katastrofalt. Men frågan är komplex och jag resonerar så här. Mat är inte vilken vara som helst. Att handla med djur som föds upp och slaktas innebär alltid etiska dilemman. 

Bra: att Sverige har tuffa och rimliga djurskyddskrav. 

Extra bra: Sveriges restriktiva regler för antibiotika bidrar till bättre djurhälsa, bättre livsmedel och minskar risken för resistens. Vi har i demokratisk ordning ansett att vissa djurskyddskrav är rimliga.  Och vi ska fortsätta den mycket restriktiva politiken när det gäller antibiotika även om produktionsintressen önskar att den blir mer flexibel. 

Dåligt: att kommuner inte ställer samma krav som svensk lag kräver på den mat som t.ex. barn serveras i skolan. Eftersom det gör att jordbruk som vill konkurrera med dessa höga krav oavsett om de är svenska eller tyska, eller något annat, inte kan vara med i matchen. De blir utkonkurrerade. Att bedöva djur när de ska kastreras kostar pengar. Att man inte får klippa av näbben på kycklingar i Sverige fördyrar produktionen. Listan kan göras lång på exempel. 

Irriterande: att de politiker som fattat besluten skyller det på reglerna om upphandling. 

Oklart: visserligen råder rättslig osäkerhet kring vilka miljö- och djurskyddskrav som egentligen får ställas och så lär det vara tills EU-domstolen har satt ner foten. Men: många kommuner ställer mycket tydliga miljökrav utan problem. 

För mig handlar detta inte om svensk mat, utan mat som är producerad på ett hållbart sätt. Men om Sverige råkar ligga bäst till i EU på detta området är inget att skämmas för. Marknaden måste styras av både om pris och KVALITET. Att ställa krav är att bry sig! Även miljökrav! Vilka signaler sänder vi ut till världen om vi inte efterfrågar bra livsmedel som är producerat på rimligt sätt? I förslaget till nytt partiprogram för Fp som jag var med och skrev framgår tydligt att det är viktigt att ställa miljökrav vid upphandling. Vi brukar säga "att ställa krav i skolan är att bry sig". Det gäller ju också i miljöpolitiken. 

Jag är varken protektionist eller idealist på det här området. Men jag tror på konsumenterans makt och marknadens möjligheter att förändra. Jag hoppas att Europa går mot en mer hållbar livsmedelsproduktion och genom att låta producenterna konkurrera med kvalitet bidrar vi till det. 

Kossan på bilden bor på Billinge gård. Henne träffade jag och barnen på årets kosläpp.

tisdag 3 september 2013

Bättre beslut kunde inte ha fattats!

Bättre beslut kunde inte ha fattats. Idag meddelade Migrationsverket att alla flyktingar från Syrien som befinner sig i Sverige får permanent uppehållstillstånd. Som första land i Europa har Sverige fattat ett sådant beslut. Det öppnar också för en laglig väg för anhöriga att ta sig till Sverige. Beslutet är en seger för humanismen. I alltför många andra situationer har vi gjort precis tvärtom. Det har blivit svårare att ta sig hit för dem som har haft det riktigt svårt pga. krig och förföljelse. Jag hoppas att fler länder går Sveriges väg. Egentligen handlar detta inte om partipolitik, utan om ren och skär medmänsklighet.

måndag 2 september 2013

Världsledande forskare till Gröna Liberaler

Det som inte syns - det finns inte. Tänk om världen vore så enkel. Men det vet vi ju att den inte är. I vår livsmiljö finns mängdes av farliga ämnen som vi inte kan se med blotta ögat. Hur de påverkar oss beror förstås på i vilka doser och under hur lång tid vi exponeras för dem. Men en sak är säker, när det gäller gifter och skadliga kemikalier, är barn och ungdomar mest utsatta. 

Jag är mycket glad över att en av världens ledande miljökemister, professor Åke Bergman, vid Stockholms universitet, tackade ja när jag bjöd in honom till Gröna Liberaler. 

Hans forskning har visat hur kemikalier påverkar hälsan och framför allt barns utveckling. Genom hans arbete vet vi mer om sambandet mellan flamskyddsmedel och barns försämrade inlärningsförmåga. Nu bedriver han forskning om hur hormonstörande ämnen påverkar människokroppen. 

Kemikaliefrågan är het. Inom EU pågår ett arbete för att förnya den gemensamma kemikaliepolitiken. Få frågor har motarbetats så kraftfullt av industrin som skärpta krav inom kemikaliepolitiken. Därför behöver vi mobilisera. 

Jag brukar säga att ställa krav när det gäller miljöfrågor, det är att bry sig. I kommuner och landsting görs upphandlingar där vi skulle kunna ställa tuffa krav. Frågan är om vi gör det? I Stockholms stad pågår ett arbete med att ta fram en kemikaliestrategi, något som vi i Folkpartiet varit pådrivande för. Frågan är hur långt den ska gå? 

Kom och skaffa dig mer kunskap för en välgrundad miljöpolitik vid vårt seminarium med Åke Bergman: Kemikalier i våra liv - och kroppar, torsdagen den 19 september, kl 18 - 20. Stora Nygatan 2 A. Anmälan görs till johan.lind.gronalib@outlook.com

Varmt välkomna! 


söndag 1 september 2013

Ett steg mot promenadstaden

Höstens första möte med miljönämnden i Stockholm hade en lång och intressant dagordning. Mötet handlade bl.a. om hur Spårväg City ska knytas ihop med tunnelbanan och om bilar i innerstan. Fp:s linje, att starkt begränsa biltrafiken på Klarabergsgatan och att det bör undersökas hur man kan begränsa biltrafiken på Hamngatan fick stöd av hela Alliansen. Vi behöver tänka om och tänka nytt för att Stockholm verkligen ska bli en levande promenadstad. Bra att även Miljöpartiet röstade med fp:s linje. Till min stora förvåning har jag förstått att moderaterna inte anslöt sig till denna ståndpunkt när samma ärende var uppe i trafiknämnden i torsdags. Det blottar en spricka mellan nytänkare och konservativa när det gäller synen på människan och staden. Är det inte dags för en stadsplanering som fokuserar mer på de sociala värdena i Stockholm? Det tycker i alla fall jag.